Måndagspytt

Idag är det dags för lite Pytt i panna. Det är lite bilder från helgen som gått... och den gick väldigt fort. Så därför blev det bara lite diverse bilder från här och där...

Den här söta kaffekannan köpte jag i somras i Skåne, på en loppis... Den, var det första jag såg när jag klev innanför dörren, och snabb som en iller greppade jag den.

Även fast det inte finns några rosor nu, så tyckte jag ändå att mina halvvissna ranunkler liknade lite de rosorna som är på kannan...

Tänkte prova med att torka dom, men se det gick inte alls... De bara rasade ihop... så det var ju tur att jag tog en bild på dem när de fortfarande var ganska fina.
Efter en raid i förrådet, så hittade jag den här gamla trälådan. Den är väldigt "shabby" och de rostiga kanterna var vassa, så det fick bli ett par filttassar under lådan... om ni undrar vad det vita är för något.

Tycker i alla fall att den är fin, och jag får väl passa mig lite när jag greppar den.
Det fanns ingen text på den från början, så jag plitade dit ett årtal på den...

Och några "starkvaror" blev det inte i helgen. Det närmaste jag kom det, var det här ljuset som jag satt en brännvinsetikett på...

Det här lilla skåpet hittade maken på loppis. Han köpte det i somras, och sedan dess har det stått ute i garaget (hmm) i väntan på bättre tider. Så nu när vi blev klara med gillestugan, var det dags att ta in det i källarhallen...

Nu ser det ut så här istället...

Jag började ju med att måla halltrappan vit förra året i januari... och sedan stod det stilla, för sedan var det dags för köket i våras... och sedan kom det där med gillestugan. Men nuuuu börjar det ta form även i hallen...

Så äntligen skulle jag kunna sätta upp ett draperi, som döljer lite sånt som man inte vill se...

Så då fick jag ju bråttom förstås... Hittade en gammal linnegardin bland allt mitt bråte... och tänkte att jag kunde använda den...

Så det fick det bli!

Och sen ville jag prova med att måla på draperiet också, så då gjorde jag det!

Och jag blev ganska nöjd med resultatet...

Men det var ett pyssel...och tog ganska lång tid. Och krypa på alla fyra blev ganska jobbigt till slut... För draperiet är stort, och för att kunna se någotsånär hur det såg ut, var jag tvungen att hålla till på golvet!

Och jag kan tala om att det känns i kroppen, efter några timmar på alla fyra!

Men nu är det äntligen på plats, och vi slipper se alla kläder som hänger bakom...

Tyvärr syns texterna lite dåligt på bilden...

Ja, det var den helgen det! Men visst är det härligt när man börjar bli klar med sånt som man hållit på med länge?

Och nu börjar maken prata om golvet på övervåningen... det kanske blir nästa projekt! Och det är väl bäst att smida medan järnet är varmt?

Kram