Sju års bloggande

Tänk så fort tiden går...

I helgen som kommer så är det sju år sedan jag började blogga. SJU ÅR!!! Kan inte fatta var tiden tar vägen.
Nu blir det ju inte särskilt ofta längre, men det kommer något inlägg emellanåt. Många av bloggvännerna finns nu på Instagram, så det blir att jag kikar där en hel del.
Och ni vet väl att ni kan klicka på Instagram-ikonen här i högerspalten, och se vad jag lagt ut för bilder där.
Där uppdaterar jag så gott som dagligen.

Och för att betona att tiden går fort så tänker jag visa mitt nyinköpta golvur, som jag letat länge efter. Hittade det på Blocket, och fick åka några mil. Men det var det värt, tycker jag.

Det var gråmålat redan från början och även om det inte är riktigt samma grå nyans som på de andra möblerna i gillestugan, så tycker jag ändå att det passar bra in.

Nu har September månad gjort sitt intåg, och man tycker att det är den första höstmånaden. Men idag så är det ju en fantastiskt härlig värme, och det känns som sommar igen. Trots det har jag gjort en liten plantering med lite hösttema, och satt på trappan.

Och den här lilla stolen tycker jag inte det var längesedan jag köpte. Men det är ett par månader sedan, när vi var på antikmässan Nora. Så fort går det verkligen.

Den lilla kaninen som legat i gömmorna, fick komma fram ett tag, och sitta på den hopfällbara lilla barnstolen. Idag har han även fått en solhatt på sig, men tyvärr har han inte det, här på bilden :)

Ett projekt som har tagit lång tid är den här duken som nu äntligen blivit klar. Började på den för ett par år sedan, men stoppade undan den när jag tröttnade. Nu hittade jag den igen, och tänkte att det var väl sjutton om jag inte skulle göra klart den. Så den här gången blev den klar. Lite tid tog det, men färdigt blev det i alla fall. Och nu ligger den på köksbordet, och passar bra till våra gråmålade stolar, och den gråa tapeten.

Tänk ändå så mycket som händer på sju år... Både roligt och sorgligt. Många nya bekantskaper har man gjort tack vare dessa sociala medier som man är med på, och fått flera vänner. Man kanske inte kan träffas så ofta, men desto roligare de gånger man gör det.

Mycket har hänt innanför hemmets väggar också under dessa sju år. Det kan man se om man kikar tillbaka i bloggen, som fungerar lite som en dagbok. Stilen är väl i grund och botten densamma, men många prylar har åkt ut, och många har kommit in.
Ibland har det kommit in lite för många... hihi

Jag vet inte om jag kommer att sitta här om sju år igen och blogga. Men än har tanten inte givit upp bloggandet helt.

Det kommer något inlägg i alla fall. Då och då.

Hurra för dessa SJU ÅREN!

Kram
Marie

Semestern är slut

Så var det slut på semestern för den här gången. Det är alltid lika tråkigt när den tar slut, och med den här sommaren som vi har haft i år, så har semestern varit fantastisk.

I början av sommaren så var ju vädret inte så lovande, så vi bokade en resa till Italien och Rimini. Det var helt fantastiskt det också... bara det att vädret inte var som man skulle tro att det är, där.
Vi hade faktiskt regn av och till under en hel dag. Precis som det brukar vara i Sverige :)
De andra dagarna var vädret lite fram och tillbaka, men någon skur kom det så gott som varje dag. Men såklart var det sol också dessemellan, och varm och skönt. Badvattnet gick inte att klaga på heller, det var ljummet.

Men... vi fick en massa upplevelser som man inte kommer att glömma. Nu har jag äntligen sett Venedig, som jag så många gånger har velat åka till. Det var helt fantastiskt tyckte jag.

Bilderna jag visar är vare sig från Italien eller semestern, utan de är hemifrån. Jag ligger lite efter med bilderna.

Var ju på den årliga antikmarknaden/mässan i Nora, med en vän. Där hittade jag den här fina klockan som nu får trona på en liten gammal trälåda, som jag också hittade där.
Det fanns väldigt mycket fint, som vanligt

Här är en närbild på den. Lite ovanlig modell med trä och metall, tycker jag...

Den här fina nyckelknippan hittade jag också. Det är inristat No 135 i den, och det var det som gjorde att jag köpte den. Tyckte det var så fint. Och mjuk och len är den att ta i också. Blir ju så, efter mycket användande.

När vi kom hem från Italien, mötte oss den här synen. Och det var helt otroligt. Vi har lavendel planterat runt en buskpion, och all lavendel blommade som allra finast just då. Doften var också underbar. Så vi kom från medelhavet och mötte lavendelhavet.

Nu för tiden pratas det väldigt mycket om Närodlat. Det kan man verkligen kalla det här...
Vi har vete, som växer i vår rabatt. Gissa om vi blev snopna när vi fick se det. Det var ca 10-15 st veteax som tittade fram i rabatten. Så där kan man väl snacka om närodlat... hihi.


Kram

Marie