Kort, lila sippor och en elak skata!

Lite kortpyssel har det blivit den senaste tiden. Jag har varit så uppslukad av det här, så jag har inte vetat om varken tid eller rum...

Satt häromdagen i fyra timmar, utan paus... och sen när jag började plocka ihop, så kände jag "ryggen". Tänk att jag hade en sån också!!!
Det hade jag inte känt de tidigare fyra timmarna :)...men så helt plötsligt, kände jag att jag hade fruktansvärt ont...

Det är ofta så med mig att jag blir totalt uppslukad av det jag håller på med, och känner inte att jag behöver ta en paus, förrän det är för sent... När ska man bli förståndig???

Men kul är det... Kort-tillverkningen alltså... inte det ryggonda...

Hela köksbordet var precis belamrat med allsköns bråte...Och till slut sitter jag i ett litet hörn av bordet och pysslar, för att jag har tagit hela bordet i beslag med alla grejer, så det finns ingen plats kvar.

Håret står på ända, kinderna är rosiga... ögonen flackar och far... Ja, det är nog en syn för gudar... :))

Men oj vad jag trivs just då... Jag glömmer allt annat under dessa stunder. Och jag är så glad att jag har den här avkopplingen, för den är som balsam för själen...

Och ibland önskar jag att man kunde ägna ännu lite mer tid, åt det här som är så roligt... Nu ägnar jag faktiskt ganska mycket tid åt mitt pysslande ändå... Tack vare en förstående make, som gör väldigt mycket hemma...

Han är väldigt pratsam... gubben min... så när jag pysslar i köket, så håller han på och donar med annat, och pratar med mig under tiden...

Att jag inte alltid svarar, bryr han sig inte så mycket om, för han vet att jag lyssnar på honom...

Plockade en bukett vitsippor nu i helgen... Och jag tyckte det var så vackert med de här lila sipporna. Tänk att det kan bli en sådan färg på dem...

Jag vet inte vad det beror på, att en del blir så här. Men jag tror aldrig att jag har sett några med en sådan stark lila färg... Tyckte det var häftigt!

Kommer ni ihåg att jag berättade om koltrasten för ett tag sedan. Hur han sprang med näbben full av bo-material...

I många dagar har nu koltrast-honan legat och ruvat på ägg i sitt bo. Trots att vi varit i cykelgaraget så mycket, så har hon inte brytt sig om oss, utan legat kvar där och ruvat...

Men idag tog det slut! Den förbenade elaka skatan var där och förstörde alltsammans...

Helt plötsligt blev det ett herrans oväsen ute i trädgården, och maken kikade ut, och fick se skatan flyga in till boet...
Koltrastparet försökte förgäves rädda sina ägg...och maken gjorde sitt, genom att försöka pricka skatan med ett tomt mjölkpaket... för att skrämma iväg den. Men det gick inte!

Så nu har vi sorg ihop med koltrastparet. Honan stod på kanten till boet, och tittade bedrövat ner i sitt bo... Och nu ikväll är det helt tomt. Nu har de övergett boet...

Och jag är sååå arg på skatan! Hade sett fram emot att ha ett gäng med skrikande koltrastungar i vårt cykelgarage. Det hade varit så mysigt... :((

Nu vet man ju att det är så här i naturen... Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite ledsen över det... Det är ju så härligt med alla nyfödda små fågelungar så här på våren. Tror nog inte att jag får höra någon fågelsång ikväll... tyvärr.

Hoppas att ni får en härlig söndagkväll, och en bra start på Maj månad!

Kram

Marie