Min lilla kanna och jag

Visst är det väl konstigt att man så snabbt, efter julen vill ändra och ta bort allt det röda, som man alldeles nyss tyckte var jättemysigt...

Jag blir lika förvånad över mig själv varje år, att jag bara vill knäppa med fingrarna, och så vill jag att det ska bli vår. Jag är inte speciellt förtjust i de här två första månaderna på året, så helst skulle jag vilja börja med mars månad direkt efter december.

Men det är väl ingen risk att det blir någon förändring där inte. Vädret och årstiderna har jag svårt att råda över...

Men däremot kan jag ju låtsas att det är mars månad här hemma :)) Och då känns det ju redan lite bättre.

I mitt "era-inlägg" så skrev jag ju att jag skulle utvärdera innan jag handlade något, och nåja... det har jag väl inte gjort hittills. (vet nog inte riktigt betydelsen av det ordet, hihi )

Konstigt nog var det någon som satt där på axeln och knackade i huvudet och talade om för mig att jag skulle åka till loppisen efter julen. (Vem det är som knackar, vet jag inte,men det är nog en klok liten pippi...:)
Tänkte att de flesta har nog rensat lite hemma, precis som jag gjort, och då kanske någon annans gamla "skräp" finns där, och hemskt gärna vill komma hem till mig istället.

Och så hittade jag då den här lilla kannan... Först kikade jag bara på den, och gick förbi, sen gick jag tillbaka igen.
Joo... den stod kvar... Ska jag? Ska jag inte? Ääääh va fanken! Trettio kronor är väl inget... Kom nu lilla kanna så går vi...

Den lilla kannan och jag åkte hem, och så gick vi ner i källaren, och kikade på färgutbudet, för se hon var lite luggsliten. Och hon ville hemskt gärna ha lite färg på sig. Hon hade nog varit lite och det blåa hållet förut, för man kan se det på en del ställen. Så jag satte igång med penseln... och nu är både kannan och jag nöjd.

En liten rosett och en medaljong som jag gjort själv fick bli lite ytterligare prydnad. Medaljongen är egentligen tänkt till ett smycke, men jag får väl göra flera... så det blir smycken också.

Sen var jag nöjd med mitt lilla fynd... Och sen skulle jag placera ut den lilla kannan. Då blir det ju som det alltid blir...att jag måste hitta något mer i ungefär samma färg, för att jag ska bli riktigt nöjd. Så efter en runda i skåpen hittade jag några fler saker som passade, och så fick grejerna stå i köksfönstret...

Eftersom jag vill ha det vårigt, så fick de här små sötnosarna plats i sås-skålen, och ett litet band runt om...

Sen var jag ganska nöjd med min ändring. Att det sen tog ett par timmar att städa upp efter mig och min framfart, behöver jag ju inte förklara, det vet ni ju ändå.

Och vi trivs väldigt bra med varandra... Min lilla kanna och jag.

Kram

Marie