Bullerby-känsla

Varning! 
Det här är ett riktigt Nostalgi-inlägg...

Vissa dagar så känner jag mig riktigt ung, sisådär i trettiofemårs-åldern. Vissa dagar känner jag mig urgammal. När jag börjar tänka bakåt, så vet jag ju att en del har hänt under åren.
Och förresten behöver man ju bara titta sig i spegeln. Så det gör jag bara en gång om dagen :))

Nu är jag ju inte riktigt såå gammal som de här böckerna...

Men jag satt och kikade i en tidning och fick helt plötsligt en "flash-back"

Kika på den här sångboken... Den är välanvänd, eller vad säger ni?
Det är min mammas gamla sångbok. Och den har jag mycket minnen till :)) Härliga minnen!

När jag var liten så satt jag i mammas knä, och vi sjöng ur den här boken, från pärm till pärm. Jag tröttnade aldrig på att sjunga... Och jag tjatade på mamma... "Den här vill jag sjunga"... och även om hon inte hade tid, så tog hon sig den tiden, att sjunga med mig. Och vi hade så roligt :)

Så jag kan jättemånga gamla sånger, som man idag knappt sjunger eller hör längre. Hur många kan egentligen Nationalsången? Och Norges och Danmarks nationalsånger...Kungssången? Någon?
Jojo, jag kan dom...
Okej, jag kanske har glömt litegrann, men det mesta kommer jag ihåg.

Och många av er kommer väl ihåg de här böckerna. De är ju fortfarande gångbara, och Astrid Lindgren har ju skrivit så mycket härliga barnböcker.

Det var härifrån man fick den riktigt härliga känslan av sommar och sol, och barfotabarn. En riktig Bullerby-känsla.

Tydligen så tyckte jag att det var lite färglöst inne i böckerna, så jag färg-lade de tecknade bilderna... Det tror jag inte ökar värdet på böckerna precis, men för mig var det kul att se... Jag hade ju glömt bort det.

Och värdet ja... Priset på boken var sju och femtio. Så en sån här räckte inte riktigt till en bok. Men då fick man spara lite till...
Eller så hade man tur och fick en i födelsedagspresent.

Visst var de vackra, de gamla femmorna. Man var överlycklig när man hade en sådan.

För att inte tala om de här stora sedlarna... Nästan lika stor som en boksida... Och de här sedlarna var nästintill ouppnåeliga. Hade man en sån, så var man RIK

Tänk så det kan bli bara för man läser en tidning. Helt plötsligt, så kommer en massa minnen uppdykande...

Och har ni kommit så här långt i inlägget, så vill jag tacka er för att ni läste mina gamla minnen. Nästa gång är jag förmodligen tillbaka i verkligheten igen :))

Kram
Marie